Deprimerad, ork?
Sen i Torsdags förra veckan har mitt liv vart ngt av en sk bergochdal bana. Det var två år sen jag kände mig såhär och egentligen har jag ingen större anledning att må som jag mår. Har tänkt om och om igen varför jag känner som jag gör för människorna i min omgivning har inte riktigt förstått hur jag bara kan vända så från glad, sprallig och positiv till uttråkad, deprimerad och orklös. Visst har jag känt av det de senaste 6 månaderna för det var då allt bröt ut igen men jag har hållt mig fokuserad och tänkt positivt för att få min vardag att gå runt men nu när allt lugnat sig så kommer alla känslor fram och hur jag ska förklara dem är verkligen en fråga. Mamma frågade hur jag kände då förklarade jag att det kändes som jag stod mitt inne i ett kontor men flera tusen papper snurrandes över mitt huvud och jag kunde inte ta ner dom för att sortera dom i fack för de var alldeles för många för att kunna hantera, samtidigt känns det som jag har en fet elefant på mina axlar som bara trycker mig längre och längre ner och när jag verkligen försöker komma upp på fötter så trycker den ner mig dubbelt så långt ner än var jag va innan jag började. Så om jag ska försöka sammanfatta det så har jag alldeles för många bollar i luften just nu. Alla små problem som hela tiden förföljer mig gör mig galen. Ge mig ett stort jävla problem så ska jag försöka lösa det men dessa små gör mig fucked up. Jag bara skiter i allt, orkar inte ta tag i det. Jag bara gör det som faller mig in och det jag har lust att göra. Mitt dåliga samvete för jobbet får mig att nästan kvävas. Det är redan tillräckligt för dem nu och jag gör det inte lättare. Jag förstör men absolut inte med vilja. Jag känner ingen ork att ta mig dit. Ingen motivation att göra ngt åt denna situationen. Tanken slog mig; Om livet ska vara såhär då det ena problemet avlöser det andra vad är då meningen med det? Detta handlar inte om att bli vuxen och ta ansvar över sig själv det har jag gjort nästintill hela livet endå. Detta är en annan känsla. Med ”dessa” tabletter får jag iaf mitt liv att funka. Jag blir trött och hängig av dem men jag känner iaf inte så stark ångerst och oro dessutom kan jag somna på nolltid med dem i kroppen. Inget bra alternativ men jag tror inte det finns några andra alternativ tillgängliga just nu. Tabletterna är inte så farliga (om man inte blandar med olämpliga saker) och de är inte beroendeframkallande så jag har väl egentligen inget att oroa mig över när det gäller dem iaf mer än att jag kanske sover bort mer än 60% av dagen men det är bara skönt för då slipper jag tänka. Häromnatten sov jag 11 timmar utan att vakna en enda gång och då blev jag väckt på förmiddagen oxå. Annars hade jag nog sovit bort hela dagen. Ni kanske inte tycker 11 timmar är så mycket men för mig som bara har sovit mellan 3-6 timmar varje natt i 3 veckor är det verkligen skönt.
Lördags: Kände som jag skulle gå i tusen bitar och jag grät hela eftermiddagen och jag ville bara skita i allt. Sophia och Frida ville att jag skulle komma på tjejkväll med middag och så men jag var absolut inte taggad. Mamma sa till mig att åka och bara lämna problemen hemma för 1 dag och det tackar jag för. Visst kände jag av samvetet ang jobbet och brist på pengar men jag var verkligen tvungen att stänga av bara för ett tag. Det blev en trevlig kväll med tjejerna, taccogratäng, vattempipa och ett par glas vin. TACK tjejer! Podde kom och hämtade mig igår eftermiddag och det blev film och mys hos han hela kvällen.
Ska egentligen inte vistas i min lägenhet förens dräggen här över har försvunnit men jag sket i det och åkte hem idag. Om jag inte har hört fel så kommer polisen, linden och securitas hit ganska snart och slänger ut dem och byter lås. Jag har inte betalat hyra här för att bo hemma hos andra för att jag har idioter som grannar. Allt är redan så illa som det är. Vill de bråka så varsågoda!
Nu har jag haft sällskap här hela dagen men nu är jag ensam och det känns faktiskt skönt. Nu ska jag laga middag sen vänta på att det händer ngt på övervåningen om jag har tur så jag kan försöka få mig lite sömn. Imorgon kommer bli en lång dag. Ska ta mig till soc för att se om jag kan få lite hjälp med ekonomin denna månaden och sen börja plugga så snart som möjligt. Måste få en utbildning för jag kan inte jobba på Sibylla resten av mitt liv i vilket fall som helst.
Uppdaterar nog senare, bye !
Words, don't come easy, to me, how can I find a way, to make you see, I love you