Varför nu?
Det har vart en väldigt jobbig natt. Vet inte om det är rätt plats att skriva detta på men jag måste få det ur mig. Klockan 1 inatt ringde A och var ledsen och ville komma hit och prata, först sa jag nej men jag var tvungen att släppa in honom för jag tyckte så synd om honom. Vi satt och pratade en hel del och mitt hjärta gick verkligen i tusen bitar. Allt det där som hade behövts sägas för flera månader sen sas då och det gjorde verkligen så ont. Han grät och jag med för det kändes så svårt men jag fick försöka förklara att nu är det försent och det håller jag verkligen fast vid. Det sista han sa var: Jag kommer inte ge upp oss, jag är inte så bra på det. Varför nu? Jag vet inte vad som händer i framtiden, det vet väl ingen. Nu finns det ingen återvändo. Jag har bestämt mig för att gå vidare och det har jag egentligen redan gjort men inatt slets det upp massor av gamla sår. Jag ska vara glad för att han sa allt detdär men det kändes inte som rätt tillfälle. Jag insåg för länge sen att det inte skulle vara jag och han och jag vet det så väl nu också. Jag blir bara så besviken på han för jag fattar inte varför han inte hade den glöden då. Slut diskuterat om den saken. Det finns nog ingen som kan ge mig svar på de konstiga frågorna endå även om jag så gärna ville.
Vaknade alldeles för sent idag, skulle ha gått upp betydligt tidigare. Patrick ringde innan och sa att han var på väg hem nu men jag har en känsla av att jag var otrevlig. BRA MILLA! Dåligt morgon humör? Ja typ jämt.
Nu måste jag fortsätta städa för jag mår verkligen dåligt av när det är smutsigt. Blä.
Ska ner till jobbet sen och hämta papper som ska lämnas på ett annat ställe så jag känner mig en aning stressad faktiskt. Jag är ledig men det är alltid så. Inte ofta man sitter bara och tar det lugnt men även om det fanns tillfälle till det skulle jag nog inte ta det för jag kan inte sitta stilla särskilt länge.
Livet går vidare