Jag förstår inte
Jag är trött, ofräsch, hungrig och ledsen. Blev inte många timmars sömn inatt. Jag och Kajsa satt vid Tintins livlösa lilla kropp ganska länge. Det såg ut som han låg och sov när han var nerbäddad i kartongen med en filt runt om sig. Vi tände ett ljus och lämnade sedan rummet för att Baffy skulle få säga hejdå. Inte en aning om hur eller om djur förstår men jag tror han gjorde det. Han satt vid sin kamrat som han levt med sen de båda bara var några veckor gamla och föräldrarlösa. I 5 år har vi haft dom runt omkring oss regelbundet och de var som syskon. Jag kan bara inte fatta att det är sant. Tintin är så speciell, jag kan inte ens förklara. Bara man såg honom så förstod man att han verkligen hade glimten i ögat. Hur som helst blev det efter några timmar dags för oss att lägga honom på en plats där han inte skulle börja lukta. Det tog emot men vad ska man göra? Klockan närmade sig 2:30 när vi gick och la oss men det fanns ingen ro för att sova. Slumrade till lite då och då men stämningen var orolig. Idag har vi suttit och bara pratat om det som hände och förståss gamla minnen men framför allt VARFÖR men att det också kanske är så att det finns en mening med allt. Det bara känns overkligt.
Jag vill inte ha några kommentarer om att det bara var en katt eller något liknande för ni som tycker så är inga mänskliga varelser. Om du nu tycker så ändå så kan du behålla det för dig själv. Tack!
Du? Du måste nu förstå att jag är trött på att bli sviken av dig gång på gång. Du respekterar varken mig eller min familj. Jag förstår inte alls hur du tänker. Det är helt sjukt. Ena gången (2 veckor sen) kommer du hit mitt i natten och är ledsen för allt du gjort och du säger att du nu förstår hur mycket jag betydde och att du är redo att förändras och ge oss en chans. Jag tackar snällt nej för jag ser det som omöjligt med en människa som du. Jag ville ge det en sista chans för mer än 4 månader sen när du ville känna på singellivet. Jag tog inte beslutet att bryta upp med dig för att jag ville ut och leka av mig utan utav den anledningen att det var omöjligt att fixa något som var så trasigt. Vi hade gett upp MEN jag ville verkligen ge det en sista chans och jag minns så väl att jag sa; Det är upp till dig om du vill ta denna chansen men kom inte till mig när jag har låtit dig passera mig för då kommer jag aldrig mer riskera att bli sårad så av dig igen. Tog du chansen? nej! Du ansåg att du behövde tid. Jag förstod helt och hållet och istället för att sitta hemma och deppa så försökte jag få mitt liv så fungerande som möjligt utan dig. Jag trodde först att det inte skulle fungera men bara efter ett kort tag så förstod jag att det var det enda rätta och det var inte så svårt som jag hade trott. Det känns en aning taskigt att säga såhär men jag har eller hade ingen framtid med dig och det finns inte nu heller. Jag har försökt att vara din vän och gång på gång har jag gett dig nya chanser den senaste tiden men vad gör du med dem? Du sumpar det och sen hör du av dig för att be om ursäkt. Fatta om jag är trött på dig? Fortsätt göra det du håller på med just nu istället. Du förstör för mig genom att dra ut min bror på sånt som han är alldeles för ung för. Jag förstår inte vad alla dessa tjejer ser i dig? Ser dom inte vad du gör heller? Det är äckligt! Du håller på precis likadant som du gjorde när det tog slut mellan dig och M. Bara förstå att du kan inte sluta älska någon på det viset du måste lära dig att leva med det. För den taktiken du använder nu lär ditt rykte få sig ännu en rejäl smäll. Jag önskar att de såg eller visste vad du höll på med för dig är det en lek med jag är helt övertygad om att för iaf av vissa av dem så handlar det om en hel del starka känslor. Min vänskap kan du glöma fram tills du är redo att förändras jag kommer aldrig mer falla för din charm. AH, vad skönt att få det ur sig.
Äntligen dags för att försöka ta tag i lite här nu. Städa, ägna lite tid åt katten och en lååång dusch.
Bye