Kallar ni er min familj?
Varför gör ni såhär mot mig? Jag ger er allt. Jag ställer upp hela tiden. Tar hand om Rasmus och aktiverar honom med sånt ni aldrig tar er tid till. Tar hand om eran hund. Ställer upp när livet där hemma känns svårt och någon av er behöver prata av sig. Försöker få Kim till rätt inställning. Jag förväntar mig aldrig något tillbaka. Det enda jag begär att ni ska älska mig som jag är. Jag är fortfarande inte den ni formade mig till att vara, jag är den person jag byggde upp själv. Jag gör misstag som precis alla andra och jag har brister men jag är fortfarande den Camilla som jag varit i hela mitt liv. Innan jag insåg att jag inte ville likna er så gick jag i era spår men en dag så förstod jag att jag skulle vara fast om jag fortsatte. Då satte jag upp mina mål och blev den jag är idag. Kan ni inte bara ta mig för den jag är så är det inte mig ni vill ha. Kan ni vara lite glada för min skull? Jag är försöker vara självständig. Ni verkar störa er på det något enormt. Vad är felet och varför? Prata med mig istället.
Min bror försökte mer eller mindre strypa mig igår ditt svar va: Mm, ibland får du det att låta som dina åsikter vore lag.
Hur i helvete kan du säga så? Jag har försvarat dig och försökt ställa upp hela tiden de senaste månaderna när det vart svårt där hemma. När jag flyttade hemifrån så var min högsta önskan att jag skulle slippa vårat tjaffs och dagliga krig men ni har ringt till mig så fort det har vart något. Jag har mina sätt att hantera mina känslor och det är att diskutera hur jag känner med er och vad jag tycker.
Vad är det för fel på dig? Att du är feg lyser långa vägar och har alltid gjort. Till och med när jag var 13 år gammal och vi bråkade slutade det med att du stack från rummet och sen undvek du mig i 5 veckor. Inte ens när jag försökte reda ut situationen pratade du med mig. Jag var 16 år när jag fick försöka styra upp allt hemma för jag inte trivdes med tillvaron. Under en period gjorde jag nästan allt! Aldrig fick jag ett tack! Jag har aldrig klandrat er för att det gick åt helvete för mig i skolan men har du någonsin tänkt på att jag kanske inte orkade skolan för jag skulle gå ut med hunden, hämta brorsan på dagis, laga mat och hjälpa mamma och städa!?
DU ska kallas min pappa vilket du är men kom fan inte till mig nästa gång ni har problem för jag är trött på att passa när ni vill och när jag försöker på egen hand ja då är jag en idiot.
Jag älskar er över allt annat. Jag klarar inte att ni klandrar mig för jag inte ville bli som er. Jag vill bara bli accepterad. Förlåt! Jag orkar bara inte mer.
oktober 24th, 2008 at 7:44 e m
Det ordnar sig gumman, om du behöver prata så finns jag här.
Du ska vara stolt över dig själv och för den du är idag..
Du har uppforstrat dig själv, och även att det vart jobbigt för dig så har du lyckats och blivit en underbar människa.
Jag finns här som sagt om du behöver prata.
älskar dig! <3 puss