Det är bara ord

Vet inte var jag ska börja eller sluta, jag befinner mig någon stans i mitten. Splittrad är det rätta ordet skulle jag tro. Jag vet inte varför jag känner som jag gör eller hur i helvete det blev såhär? Jag som trodde det var bra nu. Jag känner det jag inte borde men ditt beteende får mig illamående. Du är nära patetisk och det lyser lång väg. Om det beror på oerfarenhet vet jag inte men det är absolut något som inte står rätt till. Magkänslan har sparkat mig ordentligt många gånger men precis som då gör jag nu, tränger bort det. Jag som trodde detta var början på något bra? FUCK HELLER! Varför skulle det hända mig? Det är nu de starka känslorna hälsar på och jag blir osäker som så många gånger förr. Gråter som ett barn den enda skillnaden är att det inte finns någon vuxen famn att gråta ut i.

Jag saknar så det gör ont men jag längtar till det som var på väg men jag kan helt enkelt inte hantera situationen. Jag tycker om dig, mer än vad du kan ana. Trodde aldrig det skulle gå såhär långt. Inte ens i den vildaste fantasi. Du skrämmer mig fruktansvärt. Känslorna får mig att må dåligt för att jag är rädd, rädd för att bli sårad. Det hade vart så mycket enklare om jag hade kunnat gå tillbaka till mitt gamla liv men så lätt är det inte.

Sanningen är nog att jag tycker om dig men jag kan inte hantera situationen /:
</3

Detta inlägg postades söndag, oktober 12th, 2008 kl. 9:40 e m och är arkiverad under Uncategorized. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.